Eftersom vi nu visste att vi inte behovde stanna I Shanghai langre an de tre natter vi bokat och planerat, begav vi oss till tagstationen for att forsoka ordna tagbiljett till var nasta destination, nagot som visade sig vara direkt omojligt dagen innan kinas nationaldag med ca 100.000 kineser som forsokte fa tag i tagbiljetter kors och tvars over landet. Vi gav upp och akte istallet till Shanghai museum som var stort, gratis och intressant. Pa kvallen klarnade det upp lite och vi tog oss ner till den stora shoppinggatan och tittade pa alla semesterfirande kineser. Shanghai ar valdigt imponerande och fargglatt efter morkrets intag, da alla skyskrapor och skrytbyggen tavlar om att overtraffa varandra!
Regnet bara oste ner aven nasta dag och vi gjorde inte manga knop mer an att slotitta pa den enorma parad som sandes direkt fran Beijing I samband med nationaldagsfirandet. Vi akte aven till tagstationen och lyckades denna gang boka tagbiljett till Guilin – var nasta destination. Pa kvallen ringde vi Ian – kand fran var forsta utekvall I Mongoliet och bestamde oss for att mota upp med honom och hans vanner i Shanghai. Sa blev det och vi hade en trevlig utekvall i omradet “Frensh consession” dar vi forst gick pa en pub dar en gin&tonic kostade 12 svenska och sedan tog en taxi till en relativt nyoppnad liten klubb som hette DaDa. Dar spelade en (tydligen) jattekand japansk DJ som egentligen skulle spelat pa en stor klubboppning i Shanghai, men klubben oppnade aldrig och den (tydligen) jattekanda japanska DJ’n fick istallet vanda plattor och pumpa beats pa DaDa. Haftigt och klockan blev mycket efter dansandet och vi akte hem till vart hostel.
Dagen efter (regnfri och varm) skulle vi ta bussen till nagot som kallades “Shanghais Venedig”. Vi hittade inte bussen, men daremot en taxi som vi tog da vi tankte (citat) “det kan ju inte vara saaa langt”. Taxichaufforen sken som en sol (varningstecken…) och vi akte ivag. Dryga TIMMEN senare befann vi oss i detta Shanghais Venedig dar absolut inget sag ut som nagot Venedig, snarare som en parkeringsplats med. Till en borjan. Efter forvirring pa parkeringsplatsen blev forvirringen storre da vi vandrade genom tranga, livliga grander dar alla forsokte salja allt till alla.
Till slut hittade vi floderna och strosade omkring i vackra omgivningar och njot av att inte vara i storstaden for en stund.
Efter en tuff jakt efter busstationen akte vi en galen busstur tillbaka till Shanghai. Busschaufforen tyckte det var trakigt att ligga i rusningstrafikens koer och lade sig istallet i sin egen fil – vagrenen, dar han blaste pa i 120km/timmen. Evelina sov, A-S hade magsmartor.
Tillbaka pa hostellet vantade Raymond, en snubbe (gubbe) fran Hong Kong som vi lart kanna, samt kocken pa hostellet pa oss med kall bira. Vi hade dagen innan bestamt att vi skulle ga till en irlandsk pub som en irlandare bosatt i Shanghai (men som hangde pa hostellet mycket av nagon anledning) hade tipsat oss om. Vid ett annat bord pa hostellets café satt tva engelska snubbar som vi bjod med pa en ganska lugn och stillsam pubkvall. Trodde vi – kvallen visade sig ha annat i atanke.. Vi kom till den irlandska puben som var tom som bara den, men det var ”drick tva ol – betala for en” sa det fick ga. Evelina och A-S spelade ett parti foosball pa varldens kanske minsta foosballbord med varldens kanske storsta foosballboll. Kocken berattade att than hade en kompis som hade en nattklubb “Shanghaistyle” som kanske skulle ha ett skumparty. Han fragade om vi ville komma. Vi var tveksamma – skumparty eller ej, det verkade lite konstigt, men vi beslutade oss att folja med med installningen “ar det trisst sa gar vi”. Kocken sag glad ut oh vi drack upp var ol och satte oss i en taxi.
Vi hoppade av vid nagot som sag ut som ett kopcentrum och stallde oss i en hiss. Hissen stannade och en helt ny och, for oss, frammande varld oppnade sig innanfor. En tjej med headset motte oss och ledde oss genom en nattklubb som var helt dominerad av guld, rott, enorma kristallkronor, transvestiter i markliga outfits, dansare och liveband pa scenen och ett stort bord med soffa och utsikt over scenen och dansgolvet som (tydligen) tillhorde oss. Pa bordet stod tva karaffer med whiskey blandat med gront iste och en stor fruktskal med frukter skurna i tjusiga snirklar och varianter. Vid bordet stod en ung tjej och en ung kille vars enda jobb var att se till att vi var nojda och glada. Spillde vi – vilket vi gjorde flera ganger om efter ett par glas whiskey/gront te, torkade de gensat upp det. At man en melonbit och lade skalen pa bordet kom de springandes med en liten servett och plockade bort det. Mitt under dansandet och sjungadet och showandet paborjades en auktion fran scenen. Det auktionerades ut diamanter till intresserade i publiken och folk budade som bara den! Forutom kanske 5 andra var vi tva + de tva brittiska killarna de enda vasterlanningarna pa hela stallet. Det var galet. Vi betalade 130 kronor per skalle och fick da in ett helror whiskey till och en massa gront te att blanda med, samt ett nytt fruktfat. Intradet pa 120 svenska, bordet och fordrinkarna for ca 2000 svenska fick vi gratis via kockens kompis.
Vi dansade som galningar och kvallens mening blev “Detta ar fan sjukt! Detta ar helt sjukt! Fan, maste se detta pa foto, annars tror jag inte mig sjalv, detta ar SJUUUKT!”. Vi skalade en massa (trodde vi) och imponerades av kockens halsande..varje gang vi fyllde (eller rattare sagt, var “betjant” fyllde vara glas at oss) skrek vi “GAMBEEEE!” och tog vars en klunk, medans kocken (den enda kinesen) halsade varje glas. Nagra dagar senare fick vi reda pa att gambe inte betyder skal – det betydel halsa! Ostadiga pa benen med med humoret pa topp atervande vi till hostellet sent om natten och somnade gott.
Dagen efter traffade vi kocken (som hade fatt ga upp tidigt for att gora frukost till hungriga gaster). Han pekade pa huvudet och snurrade med handen och sa “today I make pizza – whhoooo, no good, no good”. Vi lamnade Shangahi – denna mangsidiga stad for taget till Guilin senare samma dag. Aven denna gang med sovplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar